Äldre pronomen och tilltalsformer.

Äldre pronomen och tilltalsformer visar inte bara vem som talar med vem. De kan också markera rang, närhet, avstånd och konflikt. För att tolka dem behöver du skilja mellan grammatisk form, historisk tilltalspraxis och den effekt samma uttryck får i dag.

1.Läs tilltalet i sitt sammanhang

I äldre svenska texter kan du, I, ni, titlar och benämningar i tredje person förekomma som tilltal. De bildar inte ett enda, stabilt artighetssystem. Bruket varierar mellan tidsperioder, miljöer, texttyper och relationer.

Undersök därför tre saker innan du tolkar en form:

• Vilka deltar? En eller flera personer, jämlikar eller personer med olika social ställning?
• Är tilltalet ömsesidigt? Använder båda samma form, eller tilltalar den ena med titel och den andra med pronomen?
• Förändras tilltalet? Ett byte kan signalera förtrolighet, ilska, ironi eller en omförhandling av relationen.

Ett ensamt du behöver alltså inte uttrycka närhet. Historiskt kan det också markera tilltal nedåt i en hierarki. Omvänt behöver ett formellt tilltal inte vara respektfullt: i en konflikt kan det skapa kyligt avstånd.

2.I, eder och edra

I är en äldre subjektsform för andra person plural. Den motsvarar ofta nutida ni, men kan också förekomma som tilltal till en enda person. Ni utvecklades historiskt genom att ett slut-n i föregående verbformer kom att uppfattas som början på pronomenet.

Tabellen visar ett vanligt äldre mönster och dess nutida motsvarigheter. Äldre texter kan blanda formerna eller använda andra stavningar.

Funktion	Äldre form	Nutida motsvarighet	Exempel på äldre språkbruk
Subjekt	I	ni	I som känner saken bäst …
Objekt eller efter preposition	eder	er	Jag vänder mig till eder.
Reflexivt pronomen	eder	er	Akta eder!
Possessivt, en-ord	eder	er	eder önskan
Possessivt, ett-ord	edert	ert	edert beslut
Possessivt, plural	edra	era	edra brev

Possessivformerna följer det som ägs eller hör till någon: eder önskan, edert beslut, edra brev. De visar inte i sig om den tilltalade är en person eller flera. Även längre possessivformer, som eder framför plural, förekommer i äldre språkbruk.

3.Du, ni och social rang

Det är missvisande att beskriva äldre svenskt tilltal som att du alltid var familjärt och ni alltid artigt. Under perioder då titlar spelade stor roll kunde ni uppfattas som mindre respektfullt än ett korrekt titeltilltal. Det kunde bland annat användas till någon vars titel talaren inte kände eller till någon med lägre social ställning. Samtidigt förekom andra bruk, där ni uttryckte hövlighet.

Du användes inom nära relationer, men också i asymmetriska relationer. En överordnad kunde dua en underordnad utan att själv bli duad. Att två personer började dua varandra kunde däremot markera en övergång till större jämlikhet eller förtrolighet.

Du-reformen, som fick starkt genomslag under senare delen av 1960-talet, var en förändring av tilltalspraxis, inte en grammatisk reform genomförd vid ett enda tillfälle. I nutida sverigesvenska är du normalt till en enskild person i de flesta sammanhang.

När du läser en äldre dialog bör du alltså undersöka vem som får säga du eller ni till vem, inte bara vilket pronomen som förekommer.

4.Titlar och tilltal i tredje person

I äldre tilltal kunde en titel, ibland tillsammans med efternamn, ersätta ett personligt pronomen. Grammatiskt är uttrycket i tredje person, men kommunikativt riktar det sig till den som lyssnar.

Även han och hon kunde användas om den tilltalade. Sådant bruk kunde vara socialt markerat och bland annat signalera tilltal nedåt. Det bör inte behandlas som en allmän äldre artighetsform.

Jämför också titelns funktion och kommateringen:

• Vill professorn komma in? Titeln är subjekt och fungerar samtidigt som tilltal.
• Professor, vill ni komma in? Titeln är ett fristående tilltalsord; ni är subjekt.

Äldre titelbruk kunde innebära att titeln upprepades där nutida svenska skulle använda du, dig eller din. Vid modernisering räcker det därför inte alltid att ersätta enstaka pronomen: hela tilltalssättet kan behöva ändras.

5.Ers, Eders och andra ålderdomliga former

Vissa äldre former lever kvar i fasta uttryck. Ers förekommer i formellt tilltal som Ers Majestät och Ers Kungliga Höghet. I äldre texter möter du också Eders Majestät. Formen ers är inte en fritt användbar ersättning för er, ert eller era i nutida svenska.

Perspektiv	Exempel	Funktion
Direkt till kungen	Ers Majestät, välkommen.	Tilltal
Om kungen	Hans Majestät anländer i morgon.	Omnämnande
Om drottningen	Hennes Majestät anländer i morgon.	Omnämnande

Det avgörande är alltså skillnaden mellan att tala till någon och att tala om någon, inte bara graden av högtidlighet.

Även andra pronomen kan ge äldre texter en ålderdomlig prägel:

• Ho betyder vem i äldre eller medvetet ålderdomligt språk: Ho vet?
• Eho kan betyda vem som än: Eho som vill … motsvarar ungefär vem som än vill ….
• Icke, ej och liknande ålderdomligt klingande ord är däremot inte pronomen. En gammal stilnivå säger inget om ordklassen.

Former som denne och denna är inte automatiskt ålderdomliga. De används också i nutida standardsvenska; stilvärdet beror på konstruktionen och sammanhanget.

6.Tolka och modernisera utan att utplåna relationen

En språkligt smidig modernisering kan förlora viktig information. Om både ett respektfullt titeltilltal och ett nedlåtande tilltal blir du, försvinner kanske textens sociala konflikt.

Använd följande arbetsgång:

1. Bestäm referensen. Vem avses, och är det en person eller flera?
2. Identifiera funktionen. Är formen subjekt, objekt, possessiv eller en del av ett fast tilltal?
3. Kartlägg relationen. Är tilltalet ömsesidigt, asymmetriskt eller förändrat under samtalet?
4. Välj strategi. Behåll formen när dess historiska eller sociala värde är viktigt; modernisera när begriplighet väger tyngre och förklara vid behov vad som går förlorat.

Kärnan är att hålla isär form, referens och social betydelse. I kan motsvara ni, eder kan motsvara er, och en titel kan fungera som direkt tilltal — men ingen av dessa motsvarigheter ger ensam hela relationen mellan personerna.