Gränser för satsflätor och långväga beroenden.

En satsfläta kan sträcka sig över flera satsgränser, men alla inbäddade satser är inte lika tillgängliga. Här får du bedöma långväga beroenden, skilja strukturella begränsningar från bearbetningssvårigheter och välja tydligare formuleringar när acceptabiliteten är osäker.

1.Följ beroendet, inte bara satsgränserna

I en satsfläta hör ett framförställt led grammatiskt ihop med en position längre in i meningen. Sambandet mellan ledet och denna position kallas ett långväga beroende. I exemplen markerar __ den position där ledet tolkas. Markeringen hör inte till vanlig skrift.

Satsflätor förekommer också i relativa bisatser och i utbrutna frågor med som, inte bara vid topikalisering och enkla frågor.

Det finns ingen enkel regel om ett högsta antal satsgränser. Däremot blir meningen mer krävande när läsaren måste hålla flera subjekt, verb och perspektiv aktuella samtidigt. En konstruktion kan alltså följa ett grammatiskt mönster men ändå vara olämplig i en text.

2.Predikatet påverkar tillgängligheten

Att en bisats börjar med att innebär inte automatiskt att ett led kan hämtas ur den. Det överordnade predikatet och bisatsens funktion spelar också roll.

Predikat som tro, säga och anta fungerar ofta som bropredikat: de gör det relativt lätt att knyta ett framförställt led till en position i deras innehållssats.

Konstruktion	Exempel med markerad tolkningsposition	Bedömning
Innehållssats efter ett typiskt bropredikat	Den rapporten tror jag att hon har läst __.	En naturlig satsfläta.
Innehållssats efter ett känsloyttrande	Den rapporten är jag glad att hon har läst __.	Kan fungera naturligt när rapporten redan är aktuell.
Innehållssats inuti en nominalfras	Den rapporten hörde jag ryktet att hon hade läst __.	Starkt begränsad som neutral satsfläta; skriv hellre om.

I den sista raden är att-satsen knuten till substantivet ryktet. Den ligger alltså inte direkt under verbet på samma sätt som efter tror.

2.1Subjektsflätor: utelämna att vid subjektets lucka

När det utbrutna ledet är subjekt i en underordnad innehållssats måste att utelämnas vid inledningen till just den satsen i standardsvenska. Vid objektsflätor finns inte denna begränsning.

I en indirekt fråga där frågeledet självt är subjekt i den första bisatsen används som: Jag undrar vem som har läst artikeln. Jämför den direkta frågan Vem har läst artikeln? Om subjektets tolkningsposition ligger längre in får du i stället en satsfläta: Jag undrar vem du tror __ har läst artikeln. Här är du subjekt till tror, medan vem hör till har läst. I neutral standardsvenska sätter du inte in att eller som framför den djupare subjektluckan.

Detta mönster kan inte överföras direkt till indirekta frågor och adverbiella bisatser. Där bär inledaren en betydelse som måste finnas kvar: hur anger frågans innehåll, frågeinledande om markerar en ja/nej-fråga och villkorsinledande om anger ett villkor. När ett framförställt led motsvarar subjektet direkt efter en sådan inledare behövs normalt ett återupptagande subjektspronomen. Jämför Vilket ord tror du __ stavas så? med Vilket ord visste ingen hur det stavas? I det första mönstret utelämnas att; i det andra står hur kvar och det fyller subjektspositionen. Se avsnitt 5 för fler exempel.

3.Syntaktiska öar och svenskans undantag

En syntaktisk ö är en struktur som begränsar möjligheten att knyta ett led utanför strukturen till en tom position inuti den. Öbegreppet är användbart, men olika konstruktioner ger olika starka begränsningar.

3.1Adverbiella bisatser

Satsflätor ur om- och när-bisatser förekommer när sambandet mellan bisatsens innehåll och huvudsatsens predikat stödjer dem.

I exemplet med om anger bisatsen villkoret för den känsloreaktion som huvudsatsen beskriver. Sambandet mellan att få höra skivan och att bli glad stödjer satsflätan. I exemplet med eftersom ger bisatsen i stället en separat förklaring till att hon gick hem, och beroendet in i den fungerar mycket sämre. Skillnaden gäller konstruktion och betydelse, inte avståndet; den ger varken ett generellt tillstånd för alla om- och när-bisatser eller ett undantagslöst förbud för alla orsaksbisatser.

3.2Relativa bisatser

Satsflätor ur relativa bisatser förekommer, särskilt i presenterande konstruktioner med exempelvis det finns.

Detta etablerade mönster innebär inte att motsvarande beroende fungerar lika bra ur varje relativ bisats. Konstruktionen runt relativsatsen och sammanhanget måste också stödja läsningen. Överför därför inte en generell regel om relativsatser från ett annat språk till svenskan.

4.Indirekta frågor och samordning

En indirekt fråga kan skapa ett frågeöhinder, men svenskan är relativt tillåtande med beroenden ur indirekta frågor.

Jämför Vilken artikel tror du att hon har läst __? med Vilken artikel undrar du vem som har läst __? Den senare meningen kan vara svårare att bearbeta eftersom två frågeled ska hållas isär. Den yttre frågan gäller vilken artikel som väcker din undran; den inbäddade frågan gäller vem som har läst den.

Om det i stället är läsarens identitet du vill fråga efter kan du skriva Vem tror du __ har läst den här artikeln? Här är luckan en subjektsposition, så att utelämnas enligt avsnitt 2. Om även betydelsen hos undrar behövs kan du dela upp innehållet: Jag undrar vem som har läst den här artikeln. Vad tror du? Dessa formuleringar ändrar frågans fokus och är därför inte betydelsemässigt likvärdiga med frågan om vilken artikel någon undrar över.

Även samordning begränsar beroenden. Ett framförställt led kan vara gemensamt för båda de samordnade delarna:

Att däremot hämta ett led ur bara den ena delen av två självständiga, samordnade påståenden är normalt starkt begränsat. För betydelsen Lina läste rapporten och Omar skrev ett brev är den neutrala lösningen att behålla objektet i sin egen sats, inte att göra rapporten till ett gemensamt framförställt led.

5.Lucka, återupptagning och sammanhang

En satsfläta förutsätter att det framförställda ledet har en funktion längre in i meningen. Ett fristående ämnesled till vänster kan också återupptas med ett pronomen i huvudsatsens fundament. Då får du vänsterdislokation, som i sin tur kan kombineras med en satsfläta.

I det andra exemplet återupptar den i huvudsatsens fundament det fristående ämnesledet Den boken och hör samtidigt ihop med objektets lucka efter läst. Därefter kommer det finita verbet tror, enligt V2-mönstret. Konstruktionen är framför allt naturlig i samtal. Pronomenet är inte en allmän metod för att reparera en problematisk satsfläta i formell skrift.

5.1Resumptiva pronomen inne i bisatsen

Ett resumptivt pronomen kan också stå där en satsfläta skulle ha haft sin lucka. Då är positionen fylld: pronomenet har den lokala satsdelsfunktionen och syftar tillbaka på ledet till vänster. Skilj detta från återupptagningen i fundamentet ovan.

När det framförställda ledet motsvarar subjektet direkt efter ett kvarstående frågeord eller en subjunktion i dessa konstruktioner krävs normalt ett subjektspronomen. Det gäller både indirekta frågor och adverbiella bisatser. Återupptagningen fyller då en nödvändig subjektsposition; den är inte bara ett sätt att underlätta bearbetningen.

Subjektsåterupptagningen innebär inte att varje beroende över en ögräns blir acceptabelt. Den anger hur subjektet uttrycks när konstruktionen i övrigt fungerar. Detta skiljer sig från objektsåterupptagning, som inte krävs i en fungerande objektsfläta och som är begränsad till vissa samtalsmönster.

I det första exemplet kan återupptagningen rädda kommunikationen över en ögräns: ämnet presenteras separat, och orsaksbisatsen har ett eget objekt. Konstruktionen kringgår därmed behovet av ett beroende till en lucka; den gör inte motsvarande satsfläta grammatisk. En paus efter ämnesledet och en tydlig syftning underlättar denna samtalslösning.

I objektsfrågan med Vilken bok är hon redan subjekt i bisatsen. Ett återupptagande den efter läst är därför inte obligatoriskt på det sätt som subjektspronomenet är i om den var bra. Objektsåterupptagningen förekommer hos vissa talare i spontant tal, särskilt när en redan påbörjad fråga blir svår att slutföra, men är ingen neutral standardlösning. Även i den enklare frågan Vilken bok tror du att hon har läst den? är återupptagningen starkt markerad eller ogrammatisk som neutral standardsvensk fråga om objektet. Använd lucka där satsflätan fungerar; skriv annars om, exempelvis Du undrade om hon verkligen hade läst en viss bok. Vilken bok var det?

Sammanhanget spelar också roll. Ett redan aktuellt objekt lämpar sig ofta bättre för framförställning än ett oväntat objekt utan tydlig kontrast. Men ett stödjande sammanhang gör inte varje strukturellt begränsat beroende neutralt.

Skilj därför mellan:

• struktur: vilken typ av sats eller fras beroendet går in i;
• informationsstruktur: varför just detta led står först;
• bearbetning: hur mycket läsaren måste hålla i minnet;
• register: om formuleringen passar i samtal eller bearbetad sakprosa.

5.2Översikt: bedöm konstruktionen och välj omskrivning

Tabellen sammanfattar typiska mönster. Bedöm hela konstruktionen, särskilt när flera frågeled eller ett återupptagande pronomen ingår.

Konstruktionstyp	Typisk acceptabilitet	Rekommenderad omskrivning vid behov
Innehållssats efter bropredikat	Vanligen naturlig. Vid subjektslucka utelämnas att i just den satsen.	Återför ledet till innehållssatsen: Jag tror att hon har läst den rapporten.
Nominalfras med inbäddad sats	Beroenden in i nominalfrasen är starkt begränsade.	Behåll ledet inne i satsen: Jag hörde ryktet att hon hade läst den rapporten.
Adverbiell bisats	Kan fungera vid ett nära betydelsesamband, som i exemplet med skivan och om; en separat orsaksförklaring ger ett starkare hinder.	Jag blir glad om jag får höra den skivan. / Hon gick hem eftersom hon hade läst den artikeln.
Relativ bisats	Etablerat bland annat i presenterande konstruktioner med det finns.	Det finns många som har läst den boken.
Indirekt fråga	Kan fungera, men flera frågeled ökar belastningen. Ett subjekt direkt efter hur eller om återupptas normalt med pronomen.	Behåll den inbäddade frågan och precisera ämnet separat: Du undrar vem som har läst en viss artikel. Vilken artikel gäller det?
Samordning	Gemensamt led för båda delarna fungerar normalt; beroende ur bara ett självständigt påstående är starkt begränsat. Pseudosamordning har särskilda möjligheter.	Behåll objektet i dess egen sats: Lina läste rapporten och Omar skrev ett brev.

När ett frågeled flyttas tillbaka kan frågans fokus ändras. Omskrivningarna av påståenden visar hur innehållet kan bevaras; vid frågor kan två meningar behövas för att behålla både ämnet och det som efterfrågas.

6.Kontrollera innan du behåller satsflätan

1. Hitta tolkningspositionen. Vilket verb eller vilken preposition ger det framförställda ledet dess funktion?
2. Följ hela vägen dit. Passerar beroendet innehållssatser, en nominalfras, en adverbiell bisats, en relativ bisats eller en indirekt fråga?
3. Kontrollera samordning och pronomen. Är ledet gemensamt för samordnade delar? Finns redan ett återupptagande led?
4. Pröva sammanhang och läsbarhet. Är framförställningen motiverad, och går sambandet att uppfatta utan omläsning?
5. Skriv om vid osäkerhet. Flytta tillbaka ledet eller dela meningen, men kontrollera att frågans fokus och talarens inställning bevaras.

Flera satsgränser är inte i sig ett fel. Avgörande är vilka strukturer beroendet passerar och hur väl konstruktionen stöds av betydelse, sammanhang och register.