Objektets placering i förhållande till inte.

Ett objekt står ofta efter inte, men ett kort, obetonat objektspronomen kan stå före: Jag såg henne inte. Här får du lära dig när den placeringen fungerar och hur betoning, hjälpverb och bisatser påverkar valet.

1.Objektstyp och placering

Objektet anger här vem eller vad en handling gäller. I Jag såg henne är henne objekt. Pronomen som mig, dig, honom, henne, den, det och dem kan användas som objekt. Även reflexiva pronomen som mig, dig och sig följer mönstret, med de villkor som beskrivs nedan.

Jämför placeringen vid tre typer av objekt:

Typ av objekt	Exempel	Vad du behöver tänka på
Substantivfras	Jag såg inte grannen.	Objektet står normalt efter inte.
Obetonat pronomen	Jag såg henne inte.	Pronomenet kan stå före inte.
Betonat pronomen	Jag såg inte henne, utan hennes syster.	Pronomenet står efter inte och uttrycker en kontrast.

När ett obetonat objektspronomen placeras före inte kallas det objektsförskjutning. Det är framför allt aktuellt när pronomenet syftar på någon eller något som redan är känt i samtalet.

2.Obetonat eller betonat pronomen

Ett obetonat pronomen pekar tillbaka på något känt utan att framhäva just den personen eller saken. Då är placeringen före inte vanlig, om satsens verb tillåter den.

Lär dig därför objektsförskjutning som en möjlig placering med särskilda villkor, inte som en regel om att alla pronomen måste stå före inte.

2.1Det som objekt

Både Jag vet det inte och Jag vet inte det är vanliga. Valet påverkas bland annat av vad det syftar på och hur meningen betonas.

2.2Reflexiva pronomen

I reflexiva konstruktioner syftar pronomenet tillbaka på subjektet. När huvudverbet står före inte och ingen partikel hindrar förskjutningen, står ett obetonat reflexivt pronomen normalt före inte. Detta är mycket vanligt i vardaglig svenska:

• Han satte sig inte.
• Jag känner mig inte bra.
• Du skyndade dig inte.

Han satte inte sig är inte den neutrala ordföljden med obetonat sig. Placering efter inte kan däremot förekomma vid tydlig kontrast, till exempel Han tvättade inte sig själv, utan barnet. Villkoren för huvudverbet gäller även reflexiva pronomen: Han har inte satt sig och att han inte satte sig.

3.Huvudverbet måste stå före inte

I en vanlig påståendehuvudsats med ett enkelt verb kan objektspronomenet stå mellan verbet och inte:

• Jag känner henne inte.
• Vi köpte den inte.
• I går träffade jag honom inte.

Det sista exemplet visar att subjektet kan stå mellan verbet och objektet. Pronomenet behöver alltså inte stå direkt efter verbet.

3.1Frågor med omvänd ordföljd

Samma möjlighet finns i frågor där huvudverbet står före subjektet:

• Såg du henne inte?
• Såg du inte henne?

I det första exemplet står objektet efter subjektet men före inte. Den andra varianten kan låta mer undrande eller förvånad, beroende på betoning och sammanhang. Båda kan dock uttrycka förvåning, och placeringen efter inte innebär inte automatiskt kontrastbetoning.

3.2Konstruktioner med hjälpverb

Med hjälpverb står huvudverbet däremot efter inte. Objektet kan då inte flyttas förbi huvudverbet.

Verbform eller konstruktion	Normal ordföljd
Presens	Jag ser henne inte.
Preteritum	Jag såg henne inte.
Perfekt	Jag har inte sett henne.
Modalt hjälpverb	Jag kan inte se henne.
Infinitiv efter vill	Jag vill inte träffa henne.

3.3Andra adverbial än inte

Objektsförskjutning förekommer också framför andra adverbial, till exempel aldrig och redan, när de står på motsvarande plats i satsen:

• Jag såg den aldrig.
• Jag känner honom redan.

Samma begränsning gäller: objektet kan inte flyttas förbi huvudverbet. Med hjälpverb heter det därför Jag har aldrig sett den, inte Jag har den aldrig sett. Jag har sett den aldrig är inte heller neutral ordföljd.

4.Bisatser och partikelverb

I en vanlig bisats står inte före det finita verbet, alltså verbet som visar tempus. Objektet står efter huvudverbet. Därför får du inte samma objektsförskjutning som i en påståendehuvudsats med ett enkelt verb.

Även en verbpartikel kan hindra förskjutningen. I partikelverbet ringa upp står objektet efter partikeln upp, också när objektet är ett kort pronomen.

• Jag ringde henne inte. – Verbet är ringa.
• Jag ringde inte upp henne. – Verbet är ringa upp.

Skriv alltså inte Jag ringde henne inte upp i neutral standardsvenska. Pronomenet kan inte flyttas förbi partikeln på det sättet.

5.När satsen har två objekt

Vissa verb kan ha både ett objekt som anger mottagaren och ett som anger saken. I Jag gav henne boken är henne mottagaren och boken saken.

Ett obetonat pronomen som anger mottagaren kan stå före inte, medan substantivfrasen står efter:

Placeringen betyder inte i sig att mottagaren jämförs med någon annan. Om du vill framhäva en annan mottagare kan du i stället säga:

Jag gav boken till Erik, inte till Lina.

6.Kontrollera placeringen

Använd den här ordningen när du väljer var objektet ska stå:

1. Är objektet en substantivfras? Placera det normalt efter inte: Jag såg inte grannen.
2. Är pronomenet tydligt kontrastbetonat? Placera det efter inte: Jag såg inte henne, utan hennes syster.
3. Står huvudverbet efter inte? Låt objektet stå efter huvudverbet: Jag har inte sett henne och att jag inte såg henne.
4. Finns en verbpartikel som i ringa upp? Låt objektet stå efter partikeln: Jag ringde inte upp henne.
5. Är pronomenet obetonat och står huvudverbet före inte, utan en partikel som hindrar? Då kan objektet stå före inte: Jag såg henne inte. Med ett obetonat reflexivt pronomen är detta normalt placeringen: Han satte sig inte.

Kom ihåg huvudkontrasten: Jag såg henne inte, men jag har inte sett henne och att jag inte såg henne.