Tempusväxling mellan referat och kommentar.

När du återger en källa och samtidigt analyserar den behöver läsaren kunna skilja källans utsagor från dina kommentarer. Genom medvetna tempusval visar du både vilket tidsplan en uppgift hör till och ur vilket perspektiv du bedömer den. Tempus hjälper till, men behöver samverka med referatmarkörer och tydliga övergångar.

1.Skilj textens innehåll från tillfället då något sades

Ett referat återger innehållet i någon annans text eller yttrande. En kommentar tillför exempelvis din tolkning, värdering eller slutsats. Skillnaden motsvaras inte automatiskt av skillnaden mellan två tempus.

När du behandlar en text som läsaren kan ta del av är referatpresens vanligt, även om texten publicerades för länge sedan. När du däremot återger ett bestämt historiskt yttrande eller en avslutad diskussion är preteritum ofta naturligt.

Perspektiv	Exempel	Vad tempusvalet framhäver
Texten som tillgänglig källa	I artikeln från 1998 hävdar Berg att reformen var nödvändig.	Vad artikeln säger
Yttrandet som dåtida händelse	Vid debatten 1998 hävdade Berg att reformen var nödvändig.	Vad Berg sade vid ett visst tillfälle
Din aktuella analys	Argumentet bygger på ett snävt urval.	Hur du bedömer argumentet nu

Både referatet och kommentaren kan alltså stå i presens. En gammal publiceringsdag kräver inte preteritum när du diskuterar textens innehåll.

2.Håll isär referatverbets tempus och sakuppgiftens tid

Referatverb som skriver, konstaterar och hävdar placerar själva återgivningen i ett perspektiv. Verbet i den återgivna uppgiften visar däremot när det beskrivna förhållandet gäller.

När referatverbet står i preteritum kan den återgivna uppgiften också förankras i dåtiden:

• Utredarna uppgav att kostnaderna hade ökat under året före mötet.
• Utredarna bedömde att kostnaderna skulle öka året efter mötet.

Pluskvamperfekt uttrycker här något tidigare än mötet, medan skulle öka uttrycker framtid från mötets tidpunkt. Det avgörande är tidsrelationen, inte ett krav på att alla verb ska stå i samma tempus.

3.Markera övergången till din kommentar

En vanlig växling går från preteritum i ett historiskt referat till presens i en aktuell analys. Gör övergången synlig även med ord som anger vem som står för bedömningen.

Det första stycket återger det dåtida förloppet och dokumentationen. Det andra bedömer materialet från skribentens aktuella perspektiv. Formen hade varit ändrar inte detta: den gäller ett möjligt alternativ i den tidigare situationen.

Använd exempelvis följande markörer:

• Enligt författaren … för att tydliggöra källans ståndpunkt.
• Min tolkning är däremot att … för att markera din egen läsning.
• Detta väcker frågan om … för att föra referatet vidare till analys.

När både referat och kommentar står i presens blir sådana markörer särskilt viktiga: Berg beskriver urvalet som representativt. Enligt min bedömning är underlaget däremot för begränsat.

4.Välj tidsankare för kommentaren

En kommentar måste inte stå i presens. Välj tempus efter om bedömningen gäller analysen nu eller en tidigare situation.

Kommentar	Tidsankare och innebörd
Resonemanget är övertygande.	Du bedömer resonemanget i den aktuella analysen.
Mot bakgrund av vad man visste då var beslutet rimligt.	Du bedömer beslutet utifrån dåtidens förutsättningar.
Senare studier har försvagat stödet för slutsatsen.	Du knyter tidigare forskning till kunskapsläget nu.

Preteritum i den andra meningen betyder inte automatiskt att beslutet numera betraktas som orimligt. Det avgränsar bedömningens tidsram.

Var också uppmärksam på nu, då och fortfarande. De kan bli otydliga om läsaren inte vet vems tidsperspektiv som gäller. Skriv hellre vid intervjun 2019 eller än i dag när skillnaden är viktig.

5.Undvik omotiverade perspektivbyten

Tempusväxling är funktionell när den signalerar ett verkligt byte av tidsplan eller perspektiv. Om samma källa återges på samma sätt utan någon sådan förändring är ett enhetligt referattempus oftast tydligare.

Skilj också referatpresens från historiskt presens. Referatpresens presenterar vad en källa säger; historiskt presens används för att gestalta ett dåtida händelseförlopp. Här är det källhanteringen, inte berättelsens dramatisering, som styr valet.

6.Kontrollera perspektivet före tempusformen

1. Identifiera rösten: återger du källan eller kommenterar du själv?
2. Bestäm tidsankaret: gäller meningen textens innehåll, ett dåtida yttrande eller din aktuella analys?
3. Kontrollera tidsrelationerna: ligger det beskrivna före, samtidigt med eller efter ankaret?
4. Markera övergången: använd en referatmarkör, en tidsangivelse eller ett nytt stycke när det behövs.

Målet är inte ett enda tempus genom hela texten, utan tydliga och motiverade växlingar. Samma tempus kan bära olika röster, och olika tempus kan förekomma inom ett och samma referat.