Vänsterdislokation och återupptagande pronomen.

I samtal kan vi nämna ett ämne först och sedan återuppta det: Den där boken, den vill jag läsa. Här undersöker vi hur sådana konstruktioner fungerar grammatiskt och hur de hjälper talaren att styra lyssnarens uppmärksamhet.

1.Ett samtalsämne före själva satsen

Med vänsterdislokation placerar du ett led före själva satsen och återupptar det med ett pronomen inne i satsen. Konstruktionen lyfter fram vad du vill tala om. Den är särskilt vanlig i samtal, men förekommer också i dialog och annan skrift med muntlig prägel.

Här får du lära dig att skilja vänsterdislokation från vanlig framflyttning, välja pronomen efter dess funktion i satsen och bedöma konstruktionens stilvärde.

2.Skillnaden mot vanlig framflyttning

Ett vanligt framflyttat led ingår i satsen och står i dess fundament, alltså positionen före det finita verbet. Ett vänsterdislokerat led står däremot utanför satsen. Inne i satsen finns ett återupptagande pronomen.

Konstruktion	Exempel	Struktur
Vanlig sats med subjektet i fundamentet	Min gamla cykel fungerar fortfarande.	Nominalfrasen är subjekt i satsen.
Vänsterdislokation	Min gamla cykel, den fungerar fortfarande.	Nominalfrasen står utanför; den är subjekt.
Framflyttat objekt	Den där filmen har jag redan sett.	Objektet står i fundamentet.
Vänsterdislokation	Den där filmen, den har jag redan sett.	Nominalfrasen står utanför; objektet den står i fundamentet.

I det sista exemplet börjar själva huvudsatsen med den har jag. Det finita verbet har står alltså fortfarande på andra plats i huvudsatsen. Det vänsterdislokerade ledet räknas inte som huvudsatsens första satsled.

3.Pronomenets form och funktion

Det återupptagande pronomenet får sin form efter vad det syftar på och vilken funktion det har inne i satsen. Det behöver inte vara subjekt bara för att samtalsämnet nämns först.

Vänsterdislokerat led	Återupptagande pronomen	Exempel
En nominalfras med en-ord	den	Den nya datorn, den är redan trasig.
En nominalfras med ett-ord	det	Det gamla huset, det ska vi sälja.
En nominalfras i plural	de eller dem, efter funktion	De nya grannarna, dem har vi inte träffat än.
En person	Exempelvis hon eller henne, efter funktion	Sara, henne känner jag sedan länge.

Jämför hur samma samtalsämne återupptas i olika funktioner:

Att pronomenet står före verbet gör det alltså inte automatiskt till subjekt. I dem har jag pratat med är jag subjekt, medan dem hör till med trots avståndet mellan orden.

3.1Återupptagande av andra slags led

Även andra led än nominalfraser kan lyftas ut och återupptas. Det kan syfta tillbaka på innehållet i en att-sats, på en handling uttryckt med en infinitivfras eller på en egenskap uttryckt med ett adjektiv.

Inledande led	Exempel	Vad återupptas?
Att-sats	Att hon tackade nej, det förvånar mig.	Innehållet i satsen att hon tackade nej.
Infinitivfras	Att flytta nu, det vill jag inte.	Handlingen att flytta nu.
Adjektiv	Trött, det är jag inte.	Egenskapen trött.

I det sista exemplet återupptar det ett predikativ, inte en person eller sak. Därför används det även i exempelvis Trötta, det är vi inte.

Plats- och tidsled kan i stället återupptas med adverben där och då:

• I Uppsala, där bor hon.
• På söndag, då kommer gästerna.

Här står där respektive då i huvudsatsens fundament, följt av det finita verbet.

4.Återupptagandets placering

Det återupptagande pronomenet står normalt i huvudsatsens fundament. Återupptagande längre in i satsen förekommer också, men varianten nedan är starkt talspråklig och mer marginell än grundmönstret.

I den första meningen börjar huvudsatsen med objektet den. I den andra börjar den med subjektet jag. Båda huvudsatserna följer V2-regeln: den har respektive jag har. Det innebär däremot inte att varianterna är lika neutrala i bruket. Använd i första hand grundmönstret när du själv bildar konstruktionen.

Det vänsterdislokerade ledet kan också återupptas av ett pronomen som hör till en preposition:

Din nya kollega, henne har jag inte pratat med än.

Det är relationen mellan din nya kollega och henne som binder samman samtalsämnet med satsen. Prepositionen med behövs fortfarande i uttrycket prata med någon.

5.Samtalsfunktion, betoning och stil

Vänsterdislokation ger lyssnaren ett tydligt samtalsämne innan resten av informationen kommer. Den kan användas för att:

• introducera ett ämne: Min systers nya jobb, det verkar riktigt intressant;
• återvända till något tidigare nämnt: Den där resan, den måste vi prata mer om;
• kontrastera två ämnen: Köket, det är färdigt, men badrummet, det måste vi renovera.

Konstruktionen är inte automatiskt kontrastiv. Kontrasten beror på sammanhanget och betoningen. I ett samtal om familjen kan Min systers nya jobb, det verkar riktigt intressant helt enkelt föra in ett nytt ämne.

I spontant tal planerar talaren ofta yttrandet medan det pågår. Ett ämne kan därför upprepas eller preciseras genom en självkorrigering innan resten av satsen kommer. Vänsterdislokation kan hjälpa talaren att hålla kvar ämnet under den processen, men kräver ingen tvekan eller rättelse.

I skönlitterär dialog kan samma drag ge replikerna muntlig prägel och gestalta hur en person söker efter orden. Författaren väljer då vilka upprepningar, pauser och självkorrigeringar som ska synas; dialogen behöver inte återge varje detalj i spontant tal.

I tal kan en kort paus markera gränsen efter det vänsterdislokerade ledet. I skrift används ofta komma för att göra strukturen tydlig. Ett tankstreck kan signalera ett tydligare avbrott:

Den där planen – den tror jag inte på.

6.Kontrollera din konstruktion

1. Avgränsa ämnet. Vilket led står före själva satsen?
2. Hitta återupptagandet. Vilket pronomen eller adverb syftar tillbaka på ledet?
3. Kontrollera funktionen. Behövs exempelvis hon eller henne, de eller dem?
4. Läs huvudsatsen för sig. Följer den vanlig huvudsatsordföljd?
5. Bedöm stilen. Hjälper konstruktionen läsaren eller lyssnaren att följa ämnet?

De där böckerna, dem har jag redan läst klarar kontrollen: ämnet är de där böckerna, dem är objekt och huvudsatsen dem har jag redan läst följer V2-regeln. Utan återupptagandet blir det i stället vanlig framflyttning: De där böckerna har jag redan läst.