Inbäddade frågor med infinitiv.

1.En markerad form för handlingsfrågor

Inbäddade frågor med infinitiv uttrycker ofta ett problem om hur någon ska handla: Han visste inte vad göra. Konstruktionen saknar utsatt subjekt och finit verb. I nutida svenska är den begränsad och stilistiskt markerad; en finit frågesats är normalt det neutrala valet. Den inbäddade kortformen förekommer främst efter negerat eller frågande veta, som i Han visste inte vad göra och Vet du vad göra?, och är starkt bunden till vissa etablerade förbindelser. Den kan inte fritt överföras till verb som undra, fråga eller berätta.

Här ska du kunna tolka kortformens underförstådda subjekt och modala betydelse, bedöma dess stilvärde och avgöra när en finit formulering behövs.

2.Frågeord och infinitiv utan att

I den kortform som behandlas här följs frågeledet av en infinitiv utan att. Frågeledet har samtidigt en funktion i den inbäddade frågan: det kan exempelvis ange handlingens innehåll, sätt eller riktning.

Kortform	Neutral finit motsvarighet	Vad frågan gäller	Bruklighet
Han visste inte vad göra.	Han visste inte vad han skulle göra.	Val av handling	Etablerad men stilistiskt markerad
Hon visste inte var börja.	Hon visste inte var hon skulle börja.	Utgångspunkt för en handling	Litterär eller komprimerad; välj normalt den finita formen
Han visste inte vem fråga.	Han visste inte vem han skulle fråga.	Val av person att fråga	Litterär eller komprimerad; välj normalt den finita formen
De visste inte vart vända sig.	De visste inte vart de skulle vända sig.	Vem eller vilken instans de skulle söka hjälp hos	Etablerad men främst skriftspråklig
Hon visste inte vart ta vägen.	Hon visste inte vart hon skulle ta vägen.	Vart hon skulle bege sig eller hur hon skulle hantera sin utsatthet	Litterär eller ålderdomligt färgad kortform; den finita formen är vardaglig

Mönstret är inte en allmänt produktiv regel för att förkorta indirekta frågor. Att en finit frågesats är korrekt innebär alltså inte att motsvarande infinitivkonstruktion blir idiomatisk. Inte heller inte veta gör varje nybildad kortform naturlig. Kortformer som inte veta var börja och inte veta vem fråga kan fungera i litterärt eller komprimerat språk, men ger inte stöd för fri bildning. En form som inte veta hur bete sig är marginell i nutida svenska. Efter undra, fråga och berätta väljer du normalt en finit frågesats: Hon undrade vad hon skulle göra, Hon frågade hur hon skulle bete sig och Han berättade vart de skulle vända sig.

3.Underförstått subjekt och modal betydelse

I Han visste inte vad göra förstås han normalt som den som ska utföra handlingen. Subjektet är inte utskrivet, men tolkningen måste kunna återvinnas ur sammanhanget. I exemplen i tabellen sammanfaller det med den överordnade satsens subjekt.

Infinitiven anger inte själv tempus. Konstruktionen får i stället typiskt en modal handlingsbetydelse: vad någon ska, bör eller kan göra i situationen. Den uttrycker inte bara en okänd faktisk händelse.

Omskrivningen med skulle i ett berättande sammanhang betyder inte att infinitiven är en dåtidsform. Jämför vet inte vad göra och visste inte vad göra: tidsförankringen kommer från den omgivande satsen och sammanhanget.

4.Register och gränser för förkortningen

Former som inte veta vad göra och inte veta vart vända sig förekommer framför allt i litterärt eller koncentrerat skriftspråk. De kan ge framställningen en komprimerad, ibland ålderdomlig prägel. De är inte ett självklart sätt att göra en sakprosatext elegantare. Även kortformen inte veta vart ta vägen har en litterär eller ålderdomlig prägel. I vardagligt språk används normalt den finita formen, ofta för att uttrycka stark förlägenhet eller rådvillhet: Jag visste inte vart jag skulle ta vägen när alla började skratta. Att uttrycket ta vägen är idiomatiskt gör alltså inte infinitivkortformen stilistiskt neutral.

Fristående formuleringar som Vad göra? och Hur gå vidare? passar också i rubriker eller som korta överväganden. Där är de dock inte inbäddade frågor: de saknar en överordnad sats som de ingår i.

Behåll en finit frågesats när du behöver uttrycka följande tydligt:

• Ett annat subjekt: Hon visste inte vad kollegan skulle göra.
• En faktisk händelse eller ett precist tidsförhållande: Hon visste inte vad kollegan hade gjort.
• En bestämd modal skillnad: Hon visste inte vad hon fick göra, till skillnad från vad hon måste göra.
• En ja- eller nej-fråga: Hon visste inte om hon skulle stanna.

5.Skilj frågan från något att göra

Orden att göra kan vara helt korrekta i andra konstruktioner. Det avgörande är vilken grammatisk relation de ingår i.

Konstruktion	Exempel	Tolkning
Inbäddad handlingsfråga	Han visste inte vad göra.	Vilken handling skulle han välja?
Infinitiv som bestämning till ett pronomen	Han hade något att göra.	Det fanns en uppgift eller sysselsättning.
Finit inbäddad fråga	Han undrade vad som återstod att göra.	Frågan innehåller det finita verbet återstod.

I det sista exemplet hör att göra till återstod. Det är alltså inte ett belägg för att man fritt kan bilda inbäddade frågor med vad att göra. Bedöm hela konstruktionen, inte bara förekomsten av ett frågeord och en infinitiv i samma mening.

6.Kontrollera betydelse och stil

1. Identifiera handlingsfrågan. Gäller det vad någon ska göra eller hur någon ska handla?
2. Kontrollera subjektet. Är det klart vem som ska utföra handlingen?
3. Pröva en finit omskrivning. Behöver du ange tempus, subjekt eller modal betydelse mer exakt?
4. Välj register medvetet. Använd den finita frågesatsen i neutral nutida svenska; välj infinitivkortformen bara när dess markerade stil eller en etablerad fast förbindelse passar.

Han visste inte vad göra är en möjlig, markerad kortform. Han visste inte vad han skulle göra är det neutrala och mer allmänt användbara alternativet.