Indirekt tal och förskjutet tidsperspektiv.

När du återger vad någon har sagt behöver du välja ett tidsperspektiv: beskriver du situationen från talarens dåtid eller från ditt eget nu? Valet påverkar tempus, pronomen och uttryck som i morgon och nästa dag. I svenskan är dessa ändringar inte automatiska.

1.Två tidpunkter att hålla isär

Vid indirekt tal behöver du skilja mellan tidpunkten för det ursprungliga yttrandet och tidpunkten då du återger det.

Formen var betyder inte i sig att Nora har blivit frisk. Den placerar bara sjukdomen i dåtidens perspektiv. Med är knyter du däremot uppgiften till nutiden.

2.Tempus från dåtidens perspektiv

Efter ett anföringsverb i dåtid, till exempel sa, berättade eller förklarade, kan tempus förskjutas. Då blir den tidigare samtalssituationen utgångspunkt.

Sa och sade betyder samma sak. Sa är vanligt i både tal och skrift, medan sade är en längre form som du ofta möter i skriven sakprosa och som kan uppfattas som mer formell.

Förhållande till det ursprungliga yttrandet	Direkt tal	Indirekt tal med dåtidsperspektiv
Samtidigt	”Jag arbetar hemma.”	Hon sa att hon arbetade hemma.
Tidigare, uttryckt med perfekt	”Jag har skickat brevet.”	Hon sa att hon hade skickat brevet.
Tidigare, uttryckt med preteritum	”Jag skickade brevet i går.”	Hon sa att hon hade skickat brevet dagen innan.
Senare, uttryckt med ska	”Jag ska ringa.”	Hon sa att hon skulle ringa.
Förmåga vid yttrandet, uttryckt med kan	”Jag kan simma.”	Hon sa att hon kunde simma.
Vilja vid yttrandet, uttryckt med vill	”Jag vill stanna.”	Hon sa att hon ville stanna.
Nödvändighet vid yttrandet, uttryckt med måste	”Jag måste gå.”	Hon sa att hon måste gå.

De modala verben kan och vill kan alltså förskjutas till kunde och ville. Måste har samma form i presens och preteritum; sammanhanget visar tidsperspektivet.

Pluskvamperfekt, till exempel hade skickat, visar att något redan hade hänt vid den dåtida tidpunkten. Skulle + infinitiv kan uttrycka framtid sedd från dåtiden.

Meningen med skulle resa återger planen. Den säger inte om resan faktiskt blev av.

Samma tidsperspektiv kan användas när du återger en fråga. En ja- eller nej-fråga återges med om och bisatsordföljd.

3.När tempus kan stå kvar

Svenskan kräver inte att alla tempus ändras efter sa. Du väljer form efter betydelsen och det perspektiv du vill framhäva.

Presens kan stå kvar när uppgiften presenteras som aktuell eller allmänt giltig.

Även en framtidsform kan stå kvar om händelsen fortfarande ligger framför dig:

• Sara sa i morse att hon ska ringa i kväll. Planen presenteras från dagens perspektiv.
• Sara sa i morse att hon skulle ringa i kväll. Du återger planen från samtalets perspektiv.

Båda är naturliga om det fortfarande är samma dag och kvällen ligger framför dig.

Preteritum kan också stå kvar, särskilt när en tidsangivelse gör ordningen tydlig:

Båda versionerna fungerar. Hade flyttat markerar tydligare att flytten föregick berättandet. Flytten är daterad till 2018 i båda fallen.

4.Anpassa tid, plats och personer

Ord som jag, här och i morgon får sin betydelse genom vem som talar, var personen befinner sig och när yttrandet görs. Vid återgivningen måste orden fortfarande peka på rätt person, plats och tid.

Ursprungligt uttryck	Möjligt uttryck från ett senare eller annat perspektiv
nu	då, just då
i dag	den dagen
i går	dagen innan
i morgon	nästa dag, dagen därpå
här	där

5.Undvik två vanliga missförstånd

5.1Dåtid betyder inte att uppgiften har upphört att gälla

Hon sa att hon bodde i Malmö berättar var hon bodde vid samtalet. Utan mer sammanhang vet du inte om hon fortfarande bor där.

Hon sa att hon bor i Malmö presenterar boendet som aktuellt nu. Tempusvalet ändrar perspektivet, men bevisar inte att uppgiften är sann.

5.2Indirekt tal är inte ett ordagrant citat

Pronomen och ordföljd anpassas till den nya meningen. Använd vanlig bisatsordföljd i exemplen här.

6.Kontrollera ditt tidsperspektiv

1. Bestäm när det ursprungliga yttrandet gjordes och när du återger det.
2. Välj om uppgiften ska ses från då eller knytas till nu.
3. Markera vid behov samtidighet med preteritum, tidigare händelser med pluskvamperfekt och senare händelser med skulle + infinitiv.
4. Kontrollera att pronomen samt tids- och platsuttryck fortfarande syftar rätt.

Det viktigaste är ett tydligt perspektiv, inte att varje verb måste byta tempus.