Konjunktivrester med vore, leve och vare.

Vore, leve och vare är rester av svenskans konjunktiv: verbformer som bland annat uttrycker tänkta förhållanden och önskningar. För att använda dem träffsäkert behöver du skilja mellan en fortfarande användbar form, vore, och mer bundna uttryck där leve och vare ger en högtidlig, ålderdomlig eller lekfull ton.

1.Tre former med olika funktioner

Konjunktiv är ett modus, alltså en grammatisk kategori som visar hur ett innehåll framställs, exempelvis som önskat snarare än konstaterat. I modern svenska finns inget fullt produktivt konjunktivsystem. De bevarade formerna har olika användningsområden.

Form	Grundverb och traditionell benämning	Typisk funktion	Exempel
vore	vara, preteritum konjunktiv	Hypotes eller försiktig värdering	Det vore en rimlig kompromiss.
leve	leva, presens konjunktiv	Önskan eller hyllning	Leve friheten!
vare	vara, presens konjunktiv	Önskan eller högtidlig formulering	Gud vare med dig.

Benämningarna presens och preteritum beskriver formernas traditionella grammatiska indelning. De anger inte ensamma vilken tid uttrycken syftar på. Former som dessa böjs inte efter person eller numerus: jag vore, vi vore, leve kungen, leve jubilarerna.

2.Vore markerar avstånd till det faktiska

Vore presenterar ett tillstånd som tänkt, önskat eller beroende av ett villkor. Det behöver inte betyda att tillståndet är omöjligt eller ens osannolikt. Formen kan också göra en bedömning mindre kategorisk.

Jämför Det är klokt att vänta med Det vore klokt att vänta. Den första meningen uttrycker bedömningen direkt. Den andra för fram väntandet som ett tänkbart handlingsalternativ och kan därmed låta mer återhållsam.

Ett villkor kan vara underförstått: Det vore en lättnad kan betyda att något skulle vara en lättnad om det inträffade. Du behöver alltså inte lägga till en om-sats varje gång.

Vore förekommer i både tal och skrift. Formen är inte i sig ålderdomlig, även om den kan bidra till en omsorgsfull eller formell ton.

3.Vore: ordföljd, alternativ och tidsreferens

Vore är ett finit verb och följer samma grundläggande ordföljdsmönster som andra finita verb. I en bisats står satsadverbialet normalt före verbet. Ett villkor kan också uttryckas utan om, med verbet först.

Villkorssatsen utan om är mer skriftspråklig och koncentrerad. Den inledande verbplaceringen gör den inte till en fråga: satsen anger förutsättningen för det som följer.

I många sammanhang kan vore motsvaras av skulle vara: Det vore olyckligt och Det skulle vara olyckligt. I hypotetiska om-satser förekommer också var, särskilt i ledigare språk: Om jag var rik … är inte automatiskt fel. Vore markerar den hypotetiska läsningen tydligare.

4.Leve uttrycker en hyllning eller önskan

Leve används främst i utrop, skålar och slagord. Talaren önskar någon ett långt liv eller uttrycker stöd för något som ska bestå. Subjektet står normalt efter verbet i denna formel.

Skilj mellan tre grammatiska funktioner:

• Leve kungen! är en önskan eller hyllning.
• Kungen lever. är ett konstaterande.
• Lev väl! är en uppmaning riktad till den tilltalade.

Leve är alltså inte imperativformen av leva; imperativformen är lev. Hyllningsformeln kan få nya subjekt, men användningen är knuten till en tydlig retorisk situation. I vardaglig text kan Leve sovmorgonen! fungera som ett lekfullt lån av det högtidliga uttryckssättet.

5.Vare lever främst i fasta uttryck

Vare förekommer framför allt i religiösa, högtidliga och ålderdomligt färgade formuleringar. Den är betydligt mer begränsad än vore.

Uttryck	Funktion och stil
Gud vare med dig.	Religiös välönskan eller välsignelse.
Ära vare Gud.	Religiös lovprisning.
Det vare härmed sagt.	Högtidlig eller medvetet ålderdomlig markering av att något har sagts.

I Det vare härmed sagt är funktionen inte främst att önska något. Formuleringen markerar själva yttrandet och kan i modern text också användas ironiskt.

Du kan inte fritt använda vare där du vill uttrycka en önskan. I neutral modern svenska heter det exempelvis Jag hoppas att du är frisk, inte Jag hoppas att du vare frisk. Den gamla formen måste passa ett etablerat uttryck eller en medvetet ålderdomlig stil.

6.Välj efter betydelse och stil

1. Är tillståndet tänkt snarare än konstaterat? Överväg vore: Det vore en fördel. Kontrollera samtidigt tidsreferensen.
2. Vill du hylla någon eller något? Använd leve i en passande utropsformel: Leve vänskapen!
3. Använder du ett etablerat högtidligt uttryck? Vare kan vara motiverat: Gud vare med dig. Använd det inte som en allmän önskeform.

Den avgörande skillnaden är graden av frihet: vore kan användas i många nya meningar, leve i en begränsad men användbar hyllningsformel och vare främst i fasta eller tydligt stilmarkerade uttryck.