Reflexiv syftning i komplexa meningar.

I komplexa meningar räcker det inte alltid att leta efter ett subjekt i början av meningen. Du behöver skilja mellan olika satser, förstå vem som utför en infinitivs handling och upptäcka när en nominalfras gör syftningen osäker. Målet är att både kunna tolka reflexiva uttryck och skriva så att läsaren förstår vem de syftar på.

1.Skilj mellan mening och sats

Ett reflexivt uttrycks syftningsled är det led som uttrycket hänvisar tillbaka till. För sig och sin, sitt, sina är syftningsledet normalt subjektet i samma sats – inte automatiskt subjektet i hela meningen.

Mening	Syftning
Sara granskade sin rapport.	Rapporten är Saras.
Sara sa att Omar granskade sin rapport.	Rapporten är Omars.
Sara sa att Omar granskade hennes rapport.	Rapporten kan vara Saras eller en annan kvinnas.
Sara sa att Omar kritiserade sig själv.	Omar kritiserade Omar.

Hennes pekar alltså inte automatiskt ut Sara. Ett icke-reflexivt pronomen kan behöva stöd av sammanhanget för att få en entydig referens.

1.1Reflexiver i subjektet

Du kan inte använda sin, sitt, sina inne i subjektet för att syfta tillbaka på samma subjekt eller en samordnad del av det. Skriv därför inte Erik och sin bror kom, utan Erik och hans bror kom. Om brodern redan är subjekt i en egen sats skriver du på motsvarande sätt Hans bror kom, inte Sin bror kom. Sig kan inte heller användas som subjekt: skriv Erik sa att han skulle komma, inte Erik sa att sig skulle komma.

1.2Samordning och kvantorer

• Anna och Erik tog sina väskor. Det samordnade subjektet är syftningsled; väskorna hör till Anna och Erik.
• Var och en tog sin väska. Kvantoruttrycket var och en ger en individuell läsning: varje person tog sin egen väska.
• Anna tog sin väska och Erik sin. Den andra delen kan utvecklas till Erik tog sin väska. Verbet tog och substantivet väska är utelämnade, men subjektet Erik är utsatt. Det andra sin syftar därför på Erik.

Formen sin, sitt eller sina bestäms av det ägda, inte av antalet ägare: Anna och Erik tog sin bil men Anna tog sina väskor.

2.Bisatser skapar nya syftningsområden

En bisats med eget subjekt ger normalt ett nytt lokalt syftningsområde. Det gäller även när bisatsen står mitt i en annan sats.

Jämför också:

• Nora berättade att hon hade försvarat sitt förslag.
• Nora berättade att chefen hade försvarat sitt förslag.

I den första meningen syftar sitt på den person som hon betecknar, normalt Nora i detta sammanhang. I den andra syftar sitt på chefen. Det avgörande är bisatsens subjekt, inte vem som berättar.

3.Infinitiver kan ha ett underförstått subjekt

En infinitivfras saknar ofta utsatt subjekt, men handlingen har ändå en tänkt utförare. Denna utförare kan styra den reflexiva syftningen. Därför måste du också känna till hur det överordnade verbet fungerar.

Konstruktion	Vem utför infinitivens handling?	Normal tolkning
Lina lovade Erik att presentera sitt förslag.	Lina presenterar.	Förslaget är Linas.
Lina bad Erik att presentera sitt förslag.	Erik presenterar.	Förslaget är normalt Eriks, men Linas är också en möjlig läsning.
Lina bad Erik att försvara sig själv.	Erik försvarar.	Erik försvarar Erik.

Med lova är det här huvudsatsens subjekt som också är infinitivens underförstådda subjekt. Med be någon att är det i stället objektet som får den rollen.

Om du avser Linas förslag är en naturlig omskrivning Lina bad Erik att presentera hennes förslag. Här är Lina den naturliga referenten om ingen annan kvinna är aktuell. Om ägaren måste vara helt tydlig kan du skriva ut namnet: Lina bad Erik att presentera Linas förslag. Det kan vara stilistiskt tyngre, men undanröjer osäkerheten.

3.1Objekt med infinitiv efter låta, se och höra

Efter låta, se och höra kan objektet samtidigt fungera som infinitivens tankesubjekt, alltså den som utför infinitivens handling. Ett reflexivt uttryck inne i infinitivfrasen kan då syfta på objektet.

Mening	Syftning
Jag lät honom behålla sina pengar.	Han behåller pengarna; de är hans.
Jag såg henne ta sin väska.	Hon tar väskan; den är hennes.
Vi hörde henne sjunga sin sång.	Hon sjunger sången; den är hennes.

Pröva alltså objektets roll i infinitivfrasen. I dessa exempel är honom och henne objekt till det överordnade verbet, men motsvarar subjektet i han behåller, hon tar respektive hon sjunger.

4.Nominalfraser kan ge konkurrerande syftningar

En nominalfras kan innehålla ett substantiv som betecknar en handling, exempelvis beskrivning eller granskning. Då kan en person inne i nominalfrasen uppfattas som handlingens utförare och påverka tolkningen av ett reflexivt uttryck.

Jämför den tydliga satsen med den mer svårtolkade nominalfrasen:

Sådana konstruktioner bör inte behandlas som om en enkel närhetsregel löste dem. Tolkningen kan påverkas av både konstruktionen och sammanhanget, och språkbrukares bedömningar kan skilja sig åt.

Välj hellre en omskrivning när skillnaden spelar roll:

• Eriks uppväxt: Anna läste en text där Erik beskrev sin egen uppväxt.
• Annas uppväxt: Anna läste en text där Erik beskrev hennes uppväxt.

I den andra omskrivningen gör sammanhanget Anna till den naturliga referenten. Om flera kvinnor är aktuella behöver du skriva Annas uppväxt.

5.Skilj grammatisk roll från perspektiv

Den som utför en handling är inte alltid grammatiskt subjekt. Det blir särskilt tydligt i passiva satser.

Detta skiljer sig från infinitivfraserna ovan: i den passiva satsen finns ett utsatt grammatiskt subjekt som styr syftningen. Du ska alltså inte generellt ersätta subjektregeln med frågan ”Vem gör något?”.

I berättande språk kan reflexiva uttryck ibland också knytas till en persons tankar eller perspektiv över en satsgräns. Detta kallas långdistanssyftning. Hur naturlig en sådan läsning känns varierar med konstruktion, sammanhang och språkbrukare.

6.Kontrollera syftningen i din egen text

Gör kontrollen i denna ordning:

1. Avgränsa satsen. Finns ett eget subjekt där det reflexiva uttrycket står?
2. Undersök infinitiven. Om subjektet är underförstått, vem ska utföra handlingen?
3. Granska nominalfrasen. Finns en annan möjlig utförare eller referent inne i den?
4. Pröva läsarens tolkning. Kan uttrycket syfta på någon annan än den du avser?
5. Skriv om vid behov. Använd namn eller en fullständig sats med tydligt subjekt.

Kom ihåg att egen och själv kan förstärka en reflexiv betydelse, men inte automatiskt löser en oklar syftning. Den säkraste formuleringen är den där både den grammatiska strukturen och sammanhanget pekar mot samma person.