Sägs, påstås och förefaller med infinitiv.

Med sägs, påstås och förefaller kan du återge uppgifter eller uttrycka en bedömning utan att presentera innehållet som ett säkert faktum. Här får du skilja mellan uppgiftskälla och eget intryck samt precisera tid och negation i konstruktioner med infinitiv.

1.Uppgift eller intryck?

Uttrycken visar vilken grund ett påstående har. Skillnaden gäller framför allt hur informationen presenteras, inte en bestämd grad av sannolikhet.

Uttryck	Grund för utsagan	Exempel
sägs	En uppgift som andra förmedlar	Metoden sägs vara effektiv.
påstås	Ett påstående som tillskrivs någon annan	Metoden påstås vara effektiv.
förefaller	Ett intryck eller en bedömning	Metoden förefaller vara effektiv.

Sägs lämnar ofta källan ospecificerad. Påstås markerar tydligare att någon står bakom påståendet och kan signalera distans eller skepsis. Det betyder dock inte automatiskt att uppgiften är falsk. Förefaller presenterar innehållet som en bedömning utifrån tillgängliga tecken, inte nödvändigtvis som något andra har sagt.

2.Subjekt och infinitiv

Grundmönstret är subjekt + sägs/påstås/förefaller + infinitivfras. Subjektet hör betydelsemässigt ihop med infinitiven: i chefen sägs tala fem språk är det chefen som talar, inte chefen som säger något.

Konstruktionen kan förstås genom en jämförelse med en att-sats:

Med att-sats	Med infinitiv
Det sägs att chefen talar fem språk.	Chefen sägs tala fem språk.
Det påstås att lösningen är säker.	Lösningen påstås vara säker.
Det förefaller som om gruppen är redo.	Gruppen förefaller vara redo.

Med sägs och påstås används infinitiven utan infinitivmärket att. Efter förefaller kan infinitivmärket finnas med eller utelämnas: Gruppen förefaller (att) vara redo.

Subjektet behöver inte vara en person eller någon som utför en handling: Kostnaderna sägs öka. Även formellt det är möjligt: Det förefaller finnas ett fel i beräkningen. Här syftar det inte på något tidigare nämnt föremål.

3.Tid: vara eller ha varit?

Det finita verbet anger när uppgiften förmedlas eller bedömningen gäller. Infinitivfrasen visar hur det beskrivna förhåller sig till den tidpunkten.

Konstruktion	Vanlig tidsrelation
Hon sägs vara i Göteborg.	Vistelsen gäller samtidigt med den aktuella uppgiften.
Hon sägs ha varit i Göteborg.	Vistelsen ligger före den aktuella uppgiften.
Hon sades vara i Göteborg.	Vistelsen gällde vid den tidpunkt då uppgiften förmedlades.
Hon sades ha varit i Göteborg.	Vistelsen låg före den dåtida uppgiften.

Ha + supinum bildar perfekt infinitiv: ha varit, ha lämnat, ha upptäckt. Formen placerar normalt händelsen före den relevanta tidpunkten.

Samma skillnad finns med de andra verben: Hon påstås ha lämnat landet och Hon föreföll ha förstått frågan.

Infinitivfrasen kan också vara passiv: Avtalet påstås ha undertecknats i går. Avtalet är då det som någon ska ha undertecknat. Konstruktionen säger inte vem som gjorde det.

4.Negationens räckvidd

Med räckvidd menas vilken del av betydelsen en negation omfattar. I de här konstruktionerna kan inte stå mellan det finita verbet och infinitiven, men placeringen ensam avgör inte alltid tolkningen.

Även Lösningen förefaller inte vara säker kan behöva preciseras. Menar du att det finns tecken på att lösningen är osäker, eller bara att underlaget inte räcker för att bedöma den som säker?

• Tecken på osäkerhet: Det förefaller som om lösningen är osäker.
• Otillräckligt underlag: Underlaget räcker inte för att bedöma lösningen som säker.

5.Register och ansvar för uppgiften

Konstruktionerna är särskilt användbara i nyheter, rapporter och sakprosa: de gör det möjligt att sätta personen eller saken först och samtidigt markera hur uppgiften ska förstås. Förefaller har ofta en mer formell prägel än verkar.

En kort konstruktion kan dock dölja vem som är källa. Jämför:

• Företaget sägs ha ekonomiska problem. Källan framgår inte.
• Enligt revisorn har företaget ekonomiska problem. Källan anges uttryckligen.
• Revisorn påstår att företaget har ekonomiska problem. Källan anges, men ordvalet kan skapa större distans till uppgiften.

Välj därför inte påstås enbart för att få en formell ton. Det kan få en neutral upplysning att låta ifrågasatt. Omvänt gör sägs inte en obestyrkt uppgift till ett belagt faktum.

6.Kontrollera ditt val

1. Bestäm grunden: återger du andras uppgifter, använd sägs eller påstås; uttrycker du ett intryck, använd förefaller.
2. Kontrollera distansen: påstås kan signalera skepsis, men innebär inte att uppgiften är falsk.
3. Kontrollera formen: sägs/påstås + infinitiv utan att; förefaller + infinitiv med eller utan att.
4. Precisera tiden: välj exempelvis vara eller ha varit och lägg till tidsuttryck vid behov.
5. Pröva tydligheten: skriv om meningen om negationens räckvidd eller uppgiftens källa behöver bli tydligare.